Igår var det stora veterinär dagen för pojken , blev lugnande efterssom veterinären gjorde en riktigt genomcheck, blodprov,urinprov,prostatakoll,mun/tänder,vaccin osv....
Så han var groggy hela kvällen igår, bara lummade omkring. lilla stora fjanten, veterinären är inte så poppis.
Det problemet fick vi när han var ca 1 år, skulle till vetten (nämner inga namn) för problem med urinen, så han skulle göra en prostata undersökning, vilket han tyckte va ganska obehagligt, men 4 sköterskor kom in och brotta ner han , på med munkorg och in med fingrana i anus på han.
Sen dess va allt förstört, en enkel vaccination blir så jobbigt..... men aningens bättre nu, ny veterinär och han följer ju ändå med in nu utan stora protester :)
Så jag passar på att göra ALLT när vi ändå ska vaccinera, för att inte utsätta han fler ggr än nödvändigt.
By the way så såg allt bra ut, blodprovsvaren fick vi inte direkt men dom såg inge konstigheter där iaf, urinen va liiite sur, men beror på att han får c-vit som kosttillskott denna peridoden. Så det va ju bra.
Pga av rabiesvaccinet är det ingen träning på nån dag så vi tar det mest lugnt idag, vilket matte inte gråter av som är LEDIG idag.
Zelda, exakt 2 mån nu... utan dig. Platsen som jag gjort iordning för dig i sovrummet... jag vill göra fint,jag vill ha dig nära, MEN varje gång jag tänder ditt ljus,ser bilderna på dig hugger det till i hjärtat och det gör fruktansvärt ont. Ska man verkligen plåga sig själv att ha den platsen, se det varje dag? Eller ska vi gräva ner dig och titta till dig ibland? Är det en del av sorgearbetet eller är det självplågan? ont gör det fortfarande och det verkar inte ge sig....min älskade ängel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar